FoU-dag den 26 januari 2005
Allt detta berättades på en FoU-dag den 26 januari 2005 med inriktning mot äldre och funktionshindrade
Först ut på morgonen var Peter Westlund, fil dr och forskningsledare vid FoU-enheten FOKUS, Kalmar län. Temat var bedömningens grunder och han väckte åhörarnas intresse med en inledande uppmaning att för ett ögonblick lämna Maslow och slå följe med Antonovsky. Aaron Antonovsky är pappa till begreppet KASAM, som kan översättas med en persons känsla av sammanhang, en salutogen infallsvinkel, där salus står för hälsa och genesis för ursprung eller uppkomst. Peter Westlund presenterade därefter resultatet av en flyttstudie som genomförts i Kalmar län. WHO har angivit sex faktorer för att förklara vad som föranleder flytt till särskilt boende. De är handikapp vad gäller orientering, fysiskt oberoende förflyttning, sysselsättning, relationer och försörjning. Om försörjningsskäl var orsaken till flytt förr är det idag svårigheter att orientera sig och stora omvårdnadsbehov som är främsta orsakerna.
När en person med vissa sjukdomar och funktionsbegränsningar flyttar till ett särskilt boende bör boendet bidra till att reducera den enskildes handikapp. Det bör med andra ord vara något särskilt med det särskilda boendet, enligt Peter Westlund, annars är det ingen idé att flytta dit.
En tredjedel av de 238 personer som ingick i Westlunds studie uppgav att det gick bra att flytta, en tredjedel svarade att det var besvärligt och en tredjedel svarade att ”det får gå.” Människor flyttar idag med kroniska sjukdomar men vi har fortfarande starkt fokus på det botbara, enligt Westlund. Han anser att vi behöver särskilda boenden som innehåller inslag av socialt liv och noterar att vi successivt har prioriterat bort allt som har med gemenskap att göra på boenden. En uppgift för personal inom äldreomsorgen borde exempevis vara att hjälpa människor att hitta varandra. Nu och framåt önskas en situationsorienterad vård och ett stöd som gör att vardagslivet blir så meningsfullt som möjligt. De sociala banden människor emellan har en oerhörd betydelse för hälsan.
Christina Drugge, fil dr och lektor vid institutionen för socialt arbete, Umeå universitet, inledde med att säga: ”Vem som helst kan jobba i hemtjänsten, men inte vem som helst kan göra det med ömsesidighet.”
Christina pratade om det omsorgsinriktade lärande som sker på hemtjänstpersonalens olika arenor: På möten, i bilen till och från klienter/vårdtagare, på fältet och i den lokal där personalen regelbundet samlas. Lärande är en kollektivt delad egenskap som ser olika ut för varje hemtjänstgrupp. Det innebär att personalen intar en beredskap att se och hantera gamla problem på ett nytt och delvis annorlunda sätt. I datainsamlingsfasen var Christina Drugge ute på fältet tillsamans med personal i fyra månader och lyssnade, frågade och betraktade. Vad händer i mötet? Hur ser kommunikationen ut? Hur pratar man? Hur lär man? Det visade sig att kunskapsbildningen inom hemtjänsten sker genom dialog och berättande, att vårdpersonal måste kunna skapa förtroendefulla relationer och ha ett gott omdöme. Omdömet tränas i praktiken och granskas i den dialog och det småprat som förs personal emellan. Andra kunskapskvaliteter centrala för en god hemtjänst är uppmärksamhet, ett etiskt förhållningssätt, flexibilitet och fantasi. Hos många av personalen finns idag ett lärande förhållningssätt, samtidigt som det finns hinder för att detta förhållningssätt ska fungera optimalt, enligt Christina Drugge.
Hennes avhandling speglar således förutsättningar och villkor för lärande i olika kontexter och belyser även vad som är påståendekunskap, förtrogenhetskunskap och färdighetskunskap. I avhandlingens spår har lokala projekt startat inom hemtjänsten i flera kommuner.
Margareta Lindelöf fil dr och utredare vid socialtjänstens kansli, Sundsvalls kommun, presenterade sin och Eva Rönnbäcks avhandling Att fördela bistånd. Om handläggningsprocessen inom äldreomsorgen. Avhandlingen har undersökt handläggarnas faktiska agerande vid den behovsbedömnings- och beslutsprocess som föregår den hjälp äldre och funktionshindrade har rätt till enligt socialtjänstlagen. Det faktiska agerandet har ställts emot det föreskrivna agerandet som framgår av lagstiftningen. Avhandlingen visar på ett gemensamt handlingsmönster oavsett kommun och hur man organiserat arbetet med biståndshandläggning. Detta mönster har två ansikten, ett informellt handlande och ett formaliserat handlande. Det informella handlandet styrs till stor del av lokala normer och regler som sätter gränser för handläggaren. Författarna kallas dessa lokala normer för en ”insatskatalog” som främst visar sig vara inriktad på att tillgodose fysiska och medicinska hjälpbehov. Individens sociala och existensiella behov lyser däremot med sin frånvaro i utredningarna. Denna insatskatalog begränsar både handläggarnas handlingsutrymme och den hjälpsökandes möjlighet att få en individuell bedömning. Handläggarnas agerande har blivit institutionaliserat och det följer dessutom inte lagstiftningens krav.
Ove Hellzén, lektor på Mittuniversitetet, beskrev sin föredragning som ”ett hopkok av mina senaste tio år som forskare”. Ove har sitt forskningsområde inom psykiatrin och har bland annat intresserat sig för relationen vårdare- patient/klient och vad som påverkar den. Han har identifierat tre områden: vårdarnas egna attityder, klientens beteende och klimatet på arbetsplatsen. Internationella studier visar att den enskilt viktigaste faktorn för en lyckad normaliseringsprocess hos klienten är personalens attityder. Att vara positiv gentemot klienten tycks vara en förutsättning. Tvärtemot denna kunskap visar Oves forskning att psykiatriska vårdares attityder är neutrala och till och med negativa mot klienterna. Om klienten uppträder aggressivt, saknar eller har ett obegripligt språk finns en tendens att han eller hon lämnas därhän. Studierna visar också att vårdare ”triggar” vissa klienter till aggressivitet genom att göra intrång i deras personliga sfär, att inte se klienten som person eller bevaka klienten minutiöst. Trots att åren gått och ny kunskap om omvårdnadens betydelse ökat påstår Ove Hellzén att förtryckande strukturer lever kvar inom vård och omsorg. I mötet med klienten fokuserar vårdare först och främst på institutionens regelsystem och först därefter på klienten som person. Om ordningen på enheten rubbas används tekniker och metoder för att i första hand skapa ordning, dvs fokus ligger på personalens bästa. Med ökade kunskaper om de faktorer som påverkar relationen vårdare/klient hoppas och tror Ove på ett kreativare klimat och en bättre atmosfär på boenden för psykiskt funktionshindrade.
<< Tillbaka till listan
